Konst - Tilda Lovell

Tilda Lovell
Utställning Action Re
13 okt - 13 nov
Galleri .NO
251 East Houston Street
NYC

Tilda Lovells tuschmålningar är säregna där det morbida och sublima samsas.
Surrealism beskrivs lättast som drömbilder.
Under frånvaron av all förnuftskontroll och alla estetiska eller moraliska avsikter har slumpen låtits inverka på skapandet som för övrigt varit ett återkommande moment hos Tlda Lovell genom åren. Brutalt och delikat är nålar instuckna i benkonstruktionen, likt insekter som hålls på plats.
Glöd avger svartkroppsstrålning, men utan lågor.
Små naturliga hålrum trots allt stora nog för en människa att tränga sig in.
En del hävdar att hålrum måste ha en mörkerzon, det vill säga någon del där dagsljuset inte tränger in.
Tilda Lovells benknotor är upplysta. Ljusstrålar kan komma från en måne. 
Grottor är intressanta ur många aspekter, förutom det utmanande att ta sig fram kan man hitta ben av utdöda, lämningar efter förhistoriska människor eller ovanliga djurarter.
Underjorden är allt som finns under markytan, men det vi ser svävar här.
Amerikanska forskare har lyckats uppmäta en kvantmekanisk kraft som får objekt att sväva. Begreppet mörk materia förklarar hur galaxer kan hålla samman och inga tecken tyder på att rymden skulle ha ett slut.
Kroppen är hög och hoptryckt från sidorna.
Man kan tänka sig att hitta den unge Gunnar Ekelöf sittande, stirrande i ett hörn. Han skulle troligen trivas, för snarare än att ta fasta på någon särskild teknik eller något särskilt medium, utmärker sig Tilda Lovells skapande med referenser till vår inbillningsförmåga. Det är där vi upplever poesin.
Olika typer av ljuskänsliga organ finns genom nästan hela djurriket.
Mer komplexa ögon används för att ge ett synsinne.
Vissa har ögonen på olika plan och får därmed två separata bilder.
Och med högre mullhalt kallas det för Svartmylla.



Dessa är små och placerade i en lång radda (se nedan) som bildar ryggraden, en kotpelare som sträcker sig knota för knota, från kraniet till svansen. Var och en för sig funkar faktiskt precis lika bra och känns ovanligt fräscha (se ovan).
Jag minns inte titeln.
Men det ligger en tub med färg i min låda som heter "bone black".
Man kan föreställa sig att åtminstone bakgrunden heter just så.



Det är ett handfull andra konstnärer som också ställer ut samtidigt med Tilda Lovell.
Dessa lämnar jag helst till någon annan.
Marja-leena Sillanpää
NYC 2011.




"En konstnär kan använda sig av allt – en plump, en linje, den mest konventionella eller okonventionella symbol – för att säga vad han vill ha sagt."
Marcel Duchamp


Jag är ledsen att jag missar utställningen på Konstakademien med Marcel Duchamp, men se den du om du kan!






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0