Star Lounge Coffee Bar - Chicago
Star Lounge Coffee Bar
2521 West Chicago Avenue
Chicago
En vecka har gått sedan veckan i Chicago.
Efter några vändor på Bite Café hittade jag rätt och tre dagar hann jag sitta på Star Lounge Coffee Bar och jobba.
Några smarriga kaffe med sojamjölk blev det.
Ett par enkla kakor för sockerkickar.
Lika många läskande juicer för vitaminkickar.
Ett fräscht bathroom (det är en dödssynd att säga toilet här).
Tack vare varierad och så gott som ständigt bra musik att jobba till var vi många som satt med den fria uppkopplingen.
Ren sojamjölk innehåller inget socker, fast vissa fabrikat har tillsatt det eller salt. Som laktoskänslig har sojamjölk varit en fantastisk ersättning. Men tungt besprutad soja har blivit allt vanligare i våra livsmedel de senaste åren och de flesta äter produkter som innehåller soja varje dag. Med tanke på miljön i allmänhet och alla de som tvingas arbeta på de besprutade odlingarna i synnerhet (i sista led vi som konsumerar produkterna) gör det svårt att motivera vidare förtäring. Klicka här om du vill läsa mer om det.
Socker sägs utgöra det huvudsakliga bränslet i livsprocesserna, men vad menas? De två vanligaste grödorna för sockerproduktion är sockerrör och sockerbetor. Brasilien är världens största sockerproducent; den senaste undersökningen visar att det producerats närmare 36 miljarder ton så här långt 2011.
I Sverige är namnet juice skyddat och bara drycker som innehåller 100% fruktjuice får säljas som juice. I USA tycks inget som är riktigt nyttigt vara skyddat.
Ett badrum är ett rum där man kan tvätta sig, bada, duscha och oftast även gå på toaletten. Bathroom även kallad för restroom, comfort room, powder room, washroom or public lavatory. Märk väl; aldrig toilet.
Musik är ett begrepp som inte har någon generellt accepterad definition. Man kan konstatera att frågan om vilka typer av verk som ska få kallas musik har förändrats genom tiderna.
Det är i Chicago de skyhöga skyskraporna finns.
Och de breda, folktomma gatorna ämnade för bilar.
Det mest spännande med Chicago var tågresan på 20 timmar dit. Och 20 timmar tillbaka.
Förutom utsikten med amerikas landsbygd och småstäder, det långsamma tempot för en god bok, jobb och lugna tankar samt restarangvagnen med vita dukar och bordsbeställning, var det amishfolket (som tydligen får färdas med tåg) som fängslade.
Chicago kommer inte stå högt på listan på ställen att återvända till.
Att återvända till New York däremot är oerhört ljuvligt, dock återstår ännu att finna ett perfekt café.
Här finns inget Star Lounge Coffee Bar.
Det är en saknad.
Marja-leena Sillanpää
NY 2011
ps
Chicago ser helt fantastisk ut på bild
(på flygfoton)
det är något helt annat att vara där nere
men man kan få mycket gjort i sin dator
Sylvia Plath - The bell jar
Sylvia Plath - The bell jar
Förlag Harper Perennial
ISBN 0-06-093018-7
Sylvia Plath föddes 1932 i Massachusetts och dog 1963 i London.
The bell jar (Glaskupan) var hennes enda roman och sägs vara självbiografisk trots att första meningen i boken påstår att allt är fiktion. När den kom ut var den publicerad under psydonymen Victoria Lucas.
Sylvia Plath skrev suggestiv och i högsta grad personlig lyrik, som ofta uttrycker ett slags övergivenhet. Dikter som "Daddy" och "Medusa" gjorde utmanande upp med hennes förflutna. I "Lady Lazarus" är hon kvinnan som lär sig att dö och återuppstå, hela tiden vackrare. Och på sätt och vis blev det väl nästan så.
Sylvia Plath blev snabbt en ikon för 70-talets växande kvinnorörelse.
"I made a point of eating so fast I never kept the other people waiting who generally ordered only chef's salad and grapefruit juice because they were trying to reduce. Almost everybody I met in New York was trying to reduce.
I'd discovered, after a lot of extreme apprehension about what spoons to use, that if you do something incorrect at table with a certain arrogance, as if you knew perfectly well you were doing it properly, you can get away with it and nobody will think you are bad-mannered or poorly brought up. They will think you are original and very witty. I learned this trick the day Jay Cee took me to lunch with a famous poet. He wore a horrible, lumpy, speckled brown tweed jacket and gray pants and a red-and-blue checked open-throated jersey in a very formal restaurant full of fountains and chandeliers, where all the other men were dressed in dark suits and immaculate white shirts. This poet ate his salad with his fingers, leaf by leaf, while talking to me about the antithesis of nature and art. I couldn't take my eyes off the pale, stubby white fingers traveling back and forth from the poet's salad bowl to the poet's mouth with one dripping lettuce leaf after another. Nobody giggled or whispered rude remarks. The poet made eating salad with your fingers seem to be the only natural and sensible thing to do."
Ur The bell jar.
Jag läser om boken.
Första gången var jag ung i Sverige (över 25 år sedan) och läste Glaskupan... på svenska.
Denna gång är jag äldre, bor i USA och läser The bell jar... på engelska.
Första gången boken översattes till svenska var 1976 och Glaskupan har utgivits sju gånger på svenska sedan dess. The bell jar kom ut 1963 och Sylvia Plath begick självmord en månad efter att boken hade publicerats i England.
"You can learn a lot in this month on the magazine, you know, if you just roll up your shirtsleeves. The girl who was here before you didn't bother with any of the fashion-show stuff. She went straight from this office on to Time. "
"My!" I said, in the same sepulchral tone. "That was quick!"
Ur The bell jar.
Jag slår upp sepulchral för att se vad det ordagrant betyder. "1. Of or relating to a burial vault or a receptacle for sacred relics. 2. Suggestive of the grave; funereal."Det går bra att läsa utan att slå upp vissa ord, men det är klart att det har betydelse på vilket språk man läser och när i livet man läser en bok. Mycket har naturligtvis hänt med mig dessa år. Den största skillnaden är trots allt att jag som 19-åring mest tänkte på innehållet och att jag idag främst tänker på språket.
Då försökte jag indentifiera mig med Esther Greenwood; jag befann mig i samma ålder och var ganska upptagen av det. Nu när jag läser tänker jag oavbrutet på Sylvia Plath, på hennes liv och öde.
Jag läser boken utan tvekan med intresse.
Men egentligen är de spännande tankarna på annat håll.
En bok jag läser parallellt.
Med den kan jag knappt bärga mig.
Marja-leena Sillanpää.
Chicago 2011.
Open Studios - ISCP
Open Studios
3-6 oktober 2011
The International Studio & Curatorial Program (ISCP)
1040 Metropolitan Avenue
Brooklyn, New York
Brooklyn, New York
ISCP startade 1994 och flyttade från Manhattan till East Williamsburg, Brooklyn 2008.
Här är vi nu.
Två gånger om året öppnas portarna för Open Studios. Det pågick förra veckoslutet från torsdag till söndag mellan 13-19. Det är naturligtvis av intresse att se vad andra gör, men man vill gärna samtidigt se hur ateljéerna ser ut.
Den Svenska ateljén är ljus och fin med stora fönster och vidsträckt utsikt. Den enorma rymden särskilt uppåt passar årets stipendiat med vertikala kontakter, som hade release på en cd med Emanuel Swedenborg just den aktuella helgen.
Innehållsmässigt var det några ateljéer som stack ut som jag tilltalades av på olika sätt.
Kelly Lycan (Kanada) visade bland annat en text som presenterades, Colour Conversations l and ll, i slicka plattskärmar. Till skillnad från en tankeflykt riktades minnet till en specifik färg, eller bild, eller vägg, som utgick från betraktaren/ läsaren.
En konversation om färger medan meditationen pågick i vitt.
Think; to ponder, to communicate to oneself in one´s mind
Vad tänker du på?
What are you thinking about?
What are you thinking about?
Keep in mind; be aware of.
Behåll tanken.
Keep in mind.
Keep in mind.
Intend; to plan on, to mean.
Jag tänker.
I think.
I think.
Have on mind; have as a (preconceived) plan.
Vilken färg hade ni tänkt er?
Which color do you have in mind?
Which color do you have in mind?
Consider; as viable.
Jag skulle kunna tänka mig att måla huset.
I would consider painting the house.
Hela byggnaden dvs ISCP målades om utvändigt, men blev inte klart förrän veckan efter Open Studios. Min fria association till det jag läste återger alltså inte texten.
I would consider painting the house.
Hela byggnaden dvs ISCP målades om utvändigt, men blev inte klart förrän veckan efter Open Studios. Min fria association till det jag läste återger alltså inte texten.
Kelly Lycan undersöker hur objekt är placerade i rummet och i världen. Eller förändringen av värdet beroende på hur det rör sig. Installationen innehöll olika delar. Varje del ledde betraktaren till bilden som sådan. På en scen var ett objekt placerat i cirkeln av strålkastarljus. En avgjutning i aluminium, ett knögglat papper. En fond upphängd mellan två stativ, en svart projektionsduk.
Osynliga fotografier. Förstärkt. En imaginär bild.
Osynliga fotografier. Förstärkt. En imaginär bild.
Kelly Lycan.
Nästa konstnär att uppmärksamma är David Jablonowski (Nederländerna).
Hans rum bestod av en installation med glasmontrar, objekt och projektioner liknande en traschad eller bortglömd utställningsmonter på en företagsmässa. Med anordningar till synes för att sprida information eller visa upp saker, montrar och bildskärmar, uppbyggda skulpturer, som ofta visar varor till försäljning (särskilt lämpliga är glasskåp och speglar). Här presenterades obestämda föremål, kavlad lera, gjutkanaler i järn, pigmenthögar och kryddor. Filmerna som projecerats rakt in i de dammiga montrarna reflektrades så att bildytorna kapades eller fördubblades till en närapå oöverblickbar rörlig bild. Det ljöd av pampig filmmusik, den som oftast pågår när publiken rör sig ut ur biosalen, till långdragna eftertexter, de där med tusentals statister, kostymörer, ljussättare och slutligen till och med alla dom som kokat kaffet under inspelningen.
David Jablonowski hittar filmer på offentliga platser och filmar av. På Times Square testas de stora bildskärmarna en viss tidpunkt på natten. I installationen fungerade filmen som en onåbar och förgången lockelse. Likaså den med en kopieringsapparat som redovisades med alla dess funktioner. Oavsett vad, kan det visas på vilken mässa som helst (produktionsdata, felmeddelanaden, logistikstyrning, olycksfallsstatistik eller utfall).
David Jablonowski hittar filmer på offentliga platser och filmar av. På Times Square testas de stora bildskärmarna en viss tidpunkt på natten. I installationen fungerade filmen som en onåbar och förgången lockelse. Likaså den med en kopieringsapparat som redovisades med alla dess funktioner. Oavsett vad, kan det visas på vilken mässa som helst (produktionsdata, felmeddelanaden, logistikstyrning, olycksfallsstatistik eller utfall).
Muséernas montrar visar intressanta föremål. På mässor visar företagens montrar sina produkter för såväl interna som publika syften. I konstverk kan montern ses som skulptur och leda tankebanorna till de två föregående.
Medan mina tankar återvände hem.
David Jablonowski.
Katarina Elvén och Karin Lindh.
Innan jag lämnade Stockholm denna höst såg jag "Den Gudomliga Boutiquen" på Färgfabriken.
Jag hoppades in i det sista att någon skulle skriva om utställningen med Katarina Elvén och Karin Lindh. Den hade varit fin att läsa om, t ex av Peter Cornell. Dessutom var utställningen värd mer uppmärksamhet.
La Divina Commedia och gudomliga egenskaper är unika så som heligt (skilt från ondska och synd) omgivet av en vördnadsbjudande härlighet, så som allsmäktigt, så som allestädes närvarande, så som allvetande (det vill säga allt som skett, sker och kommer att ske), så som evigt (utan början och slut) (utan födelse och död), så som oberoende, obegränsat, oföränderligt, outgrundligt och alltid större än vår förmåga att förstå.
Damernas Paradis, dvs inte av Èmile Zola, men dock varuhuset i sin framåtanda som en symbol över hur den moderna tidens utveckling brett ut sig och tar över. Damernas paradis är en bok av det gamla snittet, medan Det stora glaset (ett tryckt häfte om skyltfönstret, med plats för annonser) av Katarina Elvén och Karin Lindh kan beskrivas som det gyllene snittet. Knappast ordagrant utan det gyllene snittet som "det gudomliga förhållandet". Till skillnad från upplysningen, som betonade förnuftet, hävdade romantikerna att det var känslan som var kärnan i tillvaron. Det finns någonting romantiskt över det hela ser jag, som ett ytterligare, som betonar att något nytt nämns, som inte nämnts tidigare, och som inte skall blandas ihop med något tidigare nämnt av samma slag, och som tillkommer i handlingen.
Både Kelly Lycan och David Jablonowski kan snudda där, men trots vissa kopplingar till Den Gudomliga Boutiquen är det väsentliga skillnader. Rimligen.
Katarina Elvén.
Now You´re in it, Now You´re Out på Bonniers konsthall 2008.
Marja-leena Sillanpää
NY 2011
