ett lysande namn - tidskrift
ett lysande namn - tidskrift
redaktionen - lyra ekström lindbäck, anna sandwall, sigrid nurbo, alan asaid och helena fagertun
ansvarig utgivare - anna sandwall
en kväll träffade jag en god vän (fabian kastner) som berättade (en öl senare) om ett lysande namn. ett lysande namn kollades upp hemma på natten. ett lysande namn visar sig vara ett pärlband, en trädgårdslabyrint, en dominoeffekt, fast baklänges dvs brickorna reser sig upp en efter en. det var som när amal salha öppnade ostronet 2008 där det låg inte mindre än 26 små pärlor. En labyrint är ett system av gångar avsett att förvirra och att vilseleda den som färdas i den. fast labyrinten i ett lysande namn är mer som alice i underlandet. ljuvlig att upptäcka. ljuvlig att uppleva. ljuvlig att åter och åter återvända till.
"Dikten som är större när man gått in i den än betraktad utifrån, vilka nycklar behövs för att komma in i denna kammare? Skattkartan är ritad av linjerna i läsarens handflata, tankerynkorna i pannan, tanken med den här webbskriften är att kryssa X efter X tills själva tanken är skatten, nycklarna är själva guldet, tusen variabler till ett oändligt tal."
texten är skriven av johannes heldén och inledde premiärnumret av ett lysande namn.
jag känner inte till så mycket av johannes heldéns arbeten trots att jag lätt skulle kunna skaffa mig och läsa hans böcker eller för att vi uppträtt på samma scen i göteborg eller för att vi deltar i olika utgåvor av stims "swedish soundart" (jag i nummer två och johannes heldén i nummer fyra). jag känner inte heller johannes heldén personligen och trots att vi har gemensamma vänner har vi nog inte ens hälsat. redan inledningsvis framgår det att första numret av ett lysande namn ska handla mycket om johannes heldéns böcker. just det väcker ärligt talat inte riktigt min nyfikenhet, men min nyfikenhet finns redan på plats... så jag fortsätter vidare... och hamnar hos therese bohman med den korta texten "vad är dealen?".
(om ett lysande namn skulle varit på facebook skulle det klickas på "gilla").
läser bråkdelar från olika nummer:
"Man kan fastna i sin hemska grimas. Tröstar det att säga Det är bara på lek?
försök att läsa en text; försök. Bortom illusionerna som förgiftar våra sinnen. Snön signalerar här inte bara naturens död och människans väntan på solen, men den dämpar i likhet med jagets känslor, ljud och ljus omkring sig. Hur var det man vred. Så sakta, så sakteliga. Denna vida vak heter november. En morsekod är också en vacker melodi. det börjar lugna ned sig i kvarteret."
läser martina lowden (lite av favorit):
"Peka och klicka. På möblerna, på väggarna, på golvet. Leka och picka. Du ska ut, men vet inte hur. Nej, det är inte en dikt, även om titeln "Crimson Room" kan förleda en att tro det. "Karmosinrum" eller "Blodrött rum" - visst låter det som något Frostenson kunnat skriva? Nå, det är ett dataspel, ett ganska enkelt sådant, men också en illustration som får löpa genom den här texten. Jag tänker skriva för poesinewbies, jag tänker vara användarvänlig, jag tänker skriva om hur man pekar och klickar på dikter. Tar sig ut ur dem, eller in i dem, eller vart man nu vill."
jag vet vart jag vill, jag skyndar långsamt i labyrinten, jag vill inte att det här ska ta slut. det finns fortfarande fem nummer som jag inte ens har öppnat.
"Öppningar är viktiga, förklaringar innestänger. För att greppa saker måste jag diskutera dom med andra, stöta och blöta ett klädesplagg rent och användbart, något som växer då det läggs i blöt. Förstå myriader av sätt att använda språk, det är ett sätt att blir fri. Därför gör jag med andra briljanta skribenter en tidskrift, där inga stängda dörrar ska gå mellan språklägren.
Jag tänker på broderier, när jag såg deras avigsida så såg jag något mer med rätsidan, något om att komma en människa inpå skinnet, under skinnet, det skyddande höljet, inuti kroppen finns många förklaringar, inuti dikten."
det här, ett lysande namn, är verkligen någonting nytt för mig, förpackat i en ganska rar inramning.
som ett prasslande silkespapper med brända kanter som osar milt lockar det oss.
fast det ljuva skenet kan bedra, jo då, sken kan som bekant alltid bedra.
Marja-leena Sillanpää.
"Humornumret.
Tyvärr är numret tillfälligt försvunnet.
Vi letar med ljus och lykta."
http://www.ettlysandenamn.se
texten är skriven av johannes heldén och inledde premiärnumret av ett lysande namn.
jag känner inte till så mycket av johannes heldéns arbeten trots att jag lätt skulle kunna skaffa mig och läsa hans böcker eller för att vi uppträtt på samma scen i göteborg eller för att vi deltar i olika utgåvor av stims "swedish soundart" (jag i nummer två och johannes heldén i nummer fyra). jag känner inte heller johannes heldén personligen och trots att vi har gemensamma vänner har vi nog inte ens hälsat. redan inledningsvis framgår det att första numret av ett lysande namn ska handla mycket om johannes heldéns böcker. just det väcker ärligt talat inte riktigt min nyfikenhet, men min nyfikenhet finns redan på plats... så jag fortsätter vidare... och hamnar hos therese bohman med den korta texten "vad är dealen?".
(om ett lysande namn skulle varit på facebook skulle det klickas på "gilla").
läser bråkdelar från olika nummer:
"Man kan fastna i sin hemska grimas. Tröstar det att säga Det är bara på lek?
försök att läsa en text; försök. Bortom illusionerna som förgiftar våra sinnen. Snön signalerar här inte bara naturens död och människans väntan på solen, men den dämpar i likhet med jagets känslor, ljud och ljus omkring sig. Hur var det man vred. Så sakta, så sakteliga. Denna vida vak heter november. En morsekod är också en vacker melodi. det börjar lugna ned sig i kvarteret."
läser martina lowden (lite av favorit):
"Peka och klicka. På möblerna, på väggarna, på golvet. Leka och picka. Du ska ut, men vet inte hur. Nej, det är inte en dikt, även om titeln "Crimson Room" kan förleda en att tro det. "Karmosinrum" eller "Blodrött rum" - visst låter det som något Frostenson kunnat skriva? Nå, det är ett dataspel, ett ganska enkelt sådant, men också en illustration som får löpa genom den här texten. Jag tänker skriva för poesinewbies, jag tänker vara användarvänlig, jag tänker skriva om hur man pekar och klickar på dikter. Tar sig ut ur dem, eller in i dem, eller vart man nu vill."
jag vet vart jag vill, jag skyndar långsamt i labyrinten, jag vill inte att det här ska ta slut. det finns fortfarande fem nummer som jag inte ens har öppnat.
"Öppningar är viktiga, förklaringar innestänger. För att greppa saker måste jag diskutera dom med andra, stöta och blöta ett klädesplagg rent och användbart, något som växer då det läggs i blöt. Förstå myriader av sätt att använda språk, det är ett sätt att blir fri. Därför gör jag med andra briljanta skribenter en tidskrift, där inga stängda dörrar ska gå mellan språklägren.
Jag tänker på broderier, när jag såg deras avigsida så såg jag något mer med rätsidan, något om att komma en människa inpå skinnet, under skinnet, det skyddande höljet, inuti kroppen finns många förklaringar, inuti dikten."
det här, ett lysande namn, är verkligen någonting nytt för mig, förpackat i en ganska rar inramning.
som ett prasslande silkespapper med brända kanter som osar milt lockar det oss.
fast det ljuva skenet kan bedra, jo då, sken kan som bekant alltid bedra.
Marja-leena Sillanpää.
"Humornumret.
Tyvärr är numret tillfälligt försvunnet.
Vi letar med ljus och lykta."
http://www.ettlysandenamn.se
Te - dryck
Att dricka kaffe är nästan som en mänsklig rättighet i Sverige.
Att lyckas få ett riktigt gott kaffe tillagat med alla finesser som finns idag därutöver till ett bra pris är fullt möjligt nästan i varje gathörn. Men att dricka te däremot är inte lika enkelt dvs att få ett välgjort och gott te är ytterst sällsynt. Ofta finns påsarna inte ens med grönt te, ofta är lösblandningarna smaklösa. Löstet byts kanske inte ut så ofta och det gamla hamnar i botten och påverkar det nya som fylls på. Står löstet dessutom framme så att kunden själv får fixa sin kopp, öppnas det ofta på burklocken och grävs och sniffas däri. Det är inte sådant löste som lockar.
Precis som syderuropéer och nedåt vet hur en kaffeböna mals med kärlek, är det en viktig procedur att hälla den värmda mjölken rätt i en cappucino.
Det är heller inte för inte det finns långsamma cermonier med tillagningen av grönt te.
Vi var några som sågs över en fika på café Weindels.
Två av oss dricker inte kaffe eller svart te.
Det fanns inga påsar med grönt te.
Det fanns inga påsar med grönt te.
Det fanns ett grönt te i lösvikt (parfymerat).
Vi knorrade vagt att det var svårt att välja (som mellan pesten eller koleran) och då fick vi en överraskande läxa om te.
Felaktiga argument gjorde mig aningen upprörd, men särskilt upprörd blev café-killen på oss dvs två besökare som bara ville dricka ett gott te till vårt fika på ett café. Det hör till vanligheten att teutbudet ser ut så här och det här konditoriet är på så vis inget undantag. Till saken hör ockå att just Weindels hör till ett av våra favoriter i Hornstull, men café-killen hävdade att han kunde det här med te och i samma andetag serverades ett grönt te i skållhett vatten. Generellt brukar man säga att tre gram te per kopp är lämpligt oberoende av vilket te det rör sig om. Den stora skillnaden gäller temperaturen på vattnet. Ju mindre oxiderat och ju finare kvalitet desto lägre temperatur och längre dragningstid. De flesta svarta teer bör tillagas med vatten så nära kokpunkten som möjligt medan 70 grader är ett riktmärke för gröna teer. Temperaturen för oolongteer beror på oxidationsgraden. En del oolongteer är bara lätt oxiderade och då räcker 80 grader. Detta är bara riktmärken och många tesorter har speciella traditioner exempelvis om teet ska dra under lock eller inte och regionalt förekommer stora variationer.
Felaktiga argument gjorde mig aningen upprörd, men särskilt upprörd blev café-killen på oss dvs två besökare som bara ville dricka ett gott te till vårt fika på ett café. Det hör till vanligheten att teutbudet ser ut så här och det här konditoriet är på så vis inget undantag. Till saken hör ockå att just Weindels hör till ett av våra favoriter i Hornstull, men café-killen hävdade att han kunde det här med te och i samma andetag serverades ett grönt te i skållhett vatten. Generellt brukar man säga att tre gram te per kopp är lämpligt oberoende av vilket te det rör sig om. Den stora skillnaden gäller temperaturen på vattnet. Ju mindre oxiderat och ju finare kvalitet desto lägre temperatur och längre dragningstid. De flesta svarta teer bör tillagas med vatten så nära kokpunkten som möjligt medan 70 grader är ett riktmärke för gröna teer. Temperaturen för oolongteer beror på oxidationsgraden. En del oolongteer är bara lätt oxiderade och då räcker 80 grader. Detta är bara riktmärken och många tesorter har speciella traditioner exempelvis om teet ska dra under lock eller inte och regionalt förekommer stora variationer.
Stämningen blev snart lugnare när vi slagit oss ned med våra semlor.
En av oss med grönt te i lösvikt (parfymerat), en med svart te i påse och en nöjd med bryggkaffe.
Att nöja sig med kaffe som stått på värmeplatta kan idag nästan ses som ett pitoreskt inslag om så man vill, men visst får även kaffedickare stå ut med simpelt kaffe. Ibland. Trots allt finns stora valmöjlighet. Som tedrickare förväntas man gilla läget. Alltid. Annars är man snobb.
Om man därutöver föredrar påste (ute på café) för att tet är väl förslutet i sin förpackning och på så vis kan överträffa te i lösvikt, oj, det kan väcka riktigt ont blod. Precis som förtroliga samtal kan väcka ont blod för dom som inte får vara med och att Slovakisk språklag väcker ont blod bland ungrare och att ont blod inte bör vara den vätska som cirkulerar i djurs och människors blodådror och att man skänker blod för att vändningen kanske kommer med just den påsen med blod som kan innebära skillnaden mellan liv och död och att i det här liv vi lever nu vill vi fylla med gott t ex ett riktigt gott te. Idén med att förpacka te i påsar, kom från teimportören Thomas Sullivan i New York för drygt hundra år sedan (1908). Han förpackade sina varuprover på olika blandningar i tvågrams silkespåsar. Mängden visade sig ge exakt rätt arom, styrka och färg till en kopp te. Meningen var att de bara skulle användas för transporten av teet, istället trodde kunderna att påsarna skulle användas till att förenkla tillagningen. Jag ska snart bo i New York ett helt år och hyser god förhoppning att där hitta ställen med välgjort, gott te. Sullivan fick för övrigt ingen större ära av sin idé, men än idag fyller en av världens största teproducenter sina påsar med precis 2 gram.
Helgen innan var vi några som gick förbi sportcafét på Verkstadsgatan.
Vi kände kaffedoften redan utanför och gick in.
En av oss fick en angenäm variant av kaffe.
Att nöja sig med kaffe som stått på värmeplatta kan idag nästan ses som ett pitoreskt inslag om så man vill, men visst får även kaffedickare stå ut med simpelt kaffe. Ibland. Trots allt finns stora valmöjlighet. Som tedrickare förväntas man gilla läget. Alltid. Annars är man snobb.
Om man därutöver föredrar påste (ute på café) för att tet är väl förslutet i sin förpackning och på så vis kan överträffa te i lösvikt, oj, det kan väcka riktigt ont blod. Precis som förtroliga samtal kan väcka ont blod för dom som inte får vara med och att Slovakisk språklag väcker ont blod bland ungrare och att ont blod inte bör vara den vätska som cirkulerar i djurs och människors blodådror och att man skänker blod för att vändningen kanske kommer med just den påsen med blod som kan innebära skillnaden mellan liv och död och att i det här liv vi lever nu vill vi fylla med gott t ex ett riktigt gott te. Idén med att förpacka te i påsar, kom från teimportören Thomas Sullivan i New York för drygt hundra år sedan (1908). Han förpackade sina varuprover på olika blandningar i tvågrams silkespåsar. Mängden visade sig ge exakt rätt arom, styrka och färg till en kopp te. Meningen var att de bara skulle användas för transporten av teet, istället trodde kunderna att påsarna skulle användas till att förenkla tillagningen. Jag ska snart bo i New York ett helt år och hyser god förhoppning att där hitta ställen med välgjort, gott te. Sullivan fick för övrigt ingen större ära av sin idé, men än idag fyller en av världens största teproducenter sina påsar med precis 2 gram.
Helgen innan var vi några som gick förbi sportcafét på Verkstadsgatan.
Vi kände kaffedoften redan utanför och gick in.
En av oss fick en angenäm variant av kaffe.
Två av oss dricker te.
Det fanns te.
Svart.
Lipton.
Lipton.
I påse.
30 kronor koppen.
Dyrare alltså än det välgjorda kaffet.
Dyrare alltså än det välgjorda kaffet.
Vi drack juice i stället.
25 kronor flaskan.
25 kronor flaskan.
Att dricka gott te är lika viktigt för mig som för många med kaffet. Grönt te innehåller rikliga mängder nyttiga antioxidanter och en mindre mängd vitaminer och mineraler. Vissa tycker att grönt te är bittert (precis som när man lär sig att tycka om kaffe eller vin kan det ta en viss tid). Den som smakat men inte gillat grönt te har förmodligen smakat ett te av låg kvalitet eller te som fått dra så länge att det blivit beskt. Så smakar ofta te som serveras på café.
Att fika ute stillar helt enkelt inte mitt tebehov. Jag får gå hem och fika en gång till.
Att fika ute stillar helt enkelt inte mitt tebehov. Jag får gå hem och fika en gång till.
Marja-leena Sillanpää.
De fikavänner som jag nämnt i terecensionen utgör en skara personer som av olika skäl berikar mitt liv. Varma tankar till Anna Koch, Pär Thörn och Leif Elggren.
De fikavänner som jag nämnt i terecensionen utgör en skara personer som av olika skäl berikar mitt liv. Varma tankar till Anna Koch, Pär Thörn och Leif Elggren.
