ett lysande namn - tidskrift


ett lysande namn - tidskrift
redaktionen - lyra ekström lindbäck, anna sandwall, sigrid nurbo, alan asaid och helena fagertun
ansvarig utgivare - anna sandwall

en kväll träffade jag en god vän (fabian kastner) som berättade (en öl senare) om ett lysande namn. ett lysande namn kollades upp hemma på natten. ett lysande namn visar sig vara ett pärlband, en trädgårdslabyrint, en dominoeffekt, fast baklänges dvs brickorna reser sig upp en efter en. det var som när amal salha öppnade ostronet 2008 där det låg inte mindre än 26 små pärlor. En labyrint är ett system av gångar avsett att förvirra och att vilseleda den som färdas i den. fast labyrinten i ett lysande namn är mer som alice i underlandet. ljuvlig att upptäcka. ljuvlig att uppleva. ljuvlig att åter och åter återvända till.

"Dikten som är större när man gått in i den än betraktad utifrån, vilka nycklar behövs för att komma in i denna kammare? Skattkartan är ritad av linjerna i läsarens handflata, tankerynkorna i pannan, tanken med den här webbskriften är att kryssa X efter X tills själva tanken är skatten, nycklarna är själva guldet, tusen variabler till ett oändligt tal."

texten är skriven av johannes heldén och inledde premiärnumret av ett lysande namn.
jag känner inte till så mycket av johannes heldéns arbeten trots att jag lätt skulle kunna skaffa mig och läsa hans böcker eller för att vi uppträtt på samma scen i göteborg eller för att vi deltar i olika utgåvor av stims "swedish soundart" (jag i nummer två och johannes heldén i nummer fyra). jag känner inte heller johannes heldén personligen och trots att vi har gemensamma vänner har vi nog inte ens hälsat. redan inledningsvis framgår det att första numret av ett lysande namn ska handla mycket om johannes heldéns böcker. just det väcker ärligt talat inte riktigt min nyfikenhet, men min nyfikenhet finns redan på plats... så jag fortsätter vidare... och hamnar hos therese bohman med den korta texten "vad är dealen?".
(om ett lysande namn skulle varit på facebook skulle det klickas på "gilla").

läser bråkdelar från olika nummer:
"Man kan fastna i sin hemska grimas. Tröstar det att säga Det är bara på lek?
försök att läsa en text; försök. Bortom illusionerna som förgiftar våra sinnen. Snön signalerar här inte bara naturens död och människans väntan på solen, men den dämpar i likhet med jagets känslor, ljud och ljus omkring sig. Hur var det man vred. Så sakta, så sakteliga. Denna vida vak heter november. En morsekod är också en vacker melodi. det börjar lugna ned sig i kvarteret."
läser martina lowden (lite av favorit):
"Peka och klicka. På möblerna, på väggarna, på golvet. Leka och picka. Du ska ut, men vet inte hur. Nej, det är inte en dikt, även om titeln "Crimson Room" kan förleda en att tro det. "Karmosinrum" eller "Blodrött rum" - visst låter det som något Frostenson kunnat skriva? Nå, det är ett dataspel, ett ganska enkelt sådant, men också en illustration som får löpa genom den här texten. Jag tänker skriva för poesinewbies, jag tänker vara användarvänlig, jag tänker skriva om hur man pekar och klickar på dikter. Tar sig ut ur dem, eller in i dem, eller vart man nu vill."

jag vet vart jag vill, jag skyndar långsamt i labyrinten, jag vill inte att det här ska ta slut. det finns fortfarande fem nummer som jag inte ens har öppnat.
"Öppningar är viktiga, förklaringar innestänger. För att greppa saker måste jag diskutera dom med andra, stöta och blöta ett klädesplagg rent och användbart, något som växer då det läggs i blöt. Förstå myriader av sätt att använda språk, det är ett sätt att blir fri. Därför gör jag med andra briljanta skribenter en tidskrift, där inga stängda dörrar ska gå mellan språklägren.
Jag tänker på broderier, när jag såg deras avigsida så såg jag något mer med rätsidan, något om att komma en människa inpå skinnet, under skinnet, det skyddande höljet, inuti kroppen finns många förklaringar, inuti dikten."

det här, ett lysande namn, är verkligen någonting nytt för mig, förpackat i en ganska rar inramning.
som ett prasslande silkespapper med brända kanter som osar milt lockar det oss.
fast det ljuva skenet kan bedra, jo då, sken kan som bekant alltid bedra.
Marja-leena Sillanpää.




"Humornumret.
Tyvärr är numret tillfälligt försvunnet.  
Vi letar med ljus och lykta."

http://www.ettlysandenamn.se




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0