Konst - två tecknare.
SVDetta är deras äventyr i en värld som strider mot välkänd logik. Det handlar om de sjuåriga som sitter och har tråkigt, då helt plötsligt en vit kanin dyker upp som plockar upp en klocka ur sin västficka och säger ”kära nån, jag är sen, jag är sen!”. Kaninen skuttar vidare och de blir nyfikna och springer efter. De tittar ner i kaninhålet och faller, ja faller flera mil. Och efter det så är ingenting sig likt!
UL
Jag recenserade Ulf Lernhammars utsmyckning på Järntorget i Örebro, December 2010. Redan då beskrev jag hur fint slumpen i Ulfs arbeten får gå hand i hand med det genomtänkta.
Magiska platser utanför våra liv som Ulf Lernhammar visar för oss. Vi får spontant slå följe med honom på en vindlande tur i något som ser ut att sväva på gigantiska teckningar med lätta streck. Vi kan låta oss lyftas med för att försvinna en smula, in i något som kanske kan kallas för evighet… Allt sker nämligen på ett undermedvetet plan, med en slags gåtfullhet och mångfald som skapar en närmast overklig stämning. Linjer döljer inte på minsta vis denna lätthet som slungas utanför omloppsbanan, upp ur underjorden, ut i rymden med ett otroligt väderkorn (när det gäller) som är viktigare än allt personligt. Det som fick tystnad att växa och rinna bort, men ändå i någonting annat som låg i luften. Förstår man det. Förstod någon överhuvudtaget vart jag ville komma.
SVLewis Carroll brukade ibland säga: ”Om du inte vet vart du är på väg kommer du att hamna någon annanstans!” Det finns alltså vissa kopplingar till Alice i Underlandet.
I utställningen "Hypnopomp" visade Susanne Volmer bl a tuschteckningar. De har sin egen skärpa, långt från varje kropp av kött och blod som återknyter till något förlorat och hittar en fast grund för de många omvärderingar som måste göras. Det analyseras i våra förbindelser med drömmens logik mellan fyra ögon. Med självklarhet; stadigt balanserat på samma gång tillräckligt förtrollande och lite tungfotad så att man står stadigt, jovisst synteser, jovisst dissekeringar när en tes och en antites ställts gentemot varandra. Man skiljer på skarpa verktyg (då man skär/klipper) och trubbiga (då man med fingrar delar olika strukturer som endast är löst förbundna med varandra). Som att befinna sig mitt i en konkret gelé eller stelnad välling. Som att i berusad harmoni vakna av dörrklockan. Som om lyckan nästan alltid ligger orörlig och lockande, bara finns där och väntar på att bli funnen. Susanne Vollmer har dessutom ett klockrent intresse för titlar, de utgör ofta en värdefull del i hennes arbeten t ex
* Du kommer att bli rik och berömd, Freuds drömmar med utdrag ur Drömlexikon A-Ö.
* Drömmen om baskern.
* Drömmen om bron.
* En näckros i lungan.
* Nix on Crab; Stick With Butterfly.
* You´ve Been Telling Me the Secrets You Should Keep.
Med en kombination av motsättningar, lurar Susanne Vollmers teckningar lite i närheten av Ulf Lernhammar, men bara nästan och helt hastigt.
UL
I Ulf Lernhammars teckningar finns visserligen lite av det knivskarpa, men också en hemlighetsfull, tunn och luftig sfär att vila i. Genom att associera fritt kan man leka fram meningar, liksom bilda egna titlar, till de teckningar han ämnar visa i höst. För mig blev det så här:
* oändligt länge ringlas en hög som bildas av överkokt pasta sett från ovantill
* med lätta fingrar sammanfogades spindelväv till nya formationer i hypnos
* spiraler som får det att vattnas i mungiporna på vilken patafysiker som helst
* med lika lätta fingrar följa trollsländan o sedan slänga upp en pälstuss o vänta
* kappans tunna trådar hålls ihop sida vid sida i följsamt samförstånd
* om jag lägger formen efter min bulle här så kan du lägga din där
* strandfynd i underlandet
* sjöväxtens förökelse i rökelse
* vred sig in i ett andetag till sista droppen
* vindlande dröm som sammanställs med torrt sakliga tolkningar av detaljer
* luddet från skyddsandens filter
Marja-leena Sillanpää.
