recensioner - marja-leena sillanpää

Titel - 1984.

Utgiven på Firework Edition Records.

När jag tänker på Beth Laurin tänker jag på ett illrött hår. Det går heller inte att ta miste på hennes blick; där finns mycket som berättar. Det förstod jag också när jag såg Beth Laurins stora retrospektiva utställning på Konstakademien 2008. Vi kunde återse många välkända verk, men även andra som i alla fall jag var mindre kunnig om. Jag fastnade länge i rummet med tv-monitorer med hennes tidiga performanceverk. Samtidigt med utställningen släpptes en omfattande bok, en skulptur i sig, samt denna cd som jag främst fokuserar på nu.

När jag tänker på Berlin är det Kreuzberg jag återvänder till. Min föreställning är att det kanske var så det var i Berlin på 80-talet när Beth Laurin vistades där. Vi får en glimt, en inblick i vad som pågick i olika rum i Berlin 1984. Första gången jag hörde ”1984” var på kassett; jag kom till en verkstad jag skulle jobba i och ljudet var inte menat för mina öron (ännu) och stängdes av. Men nyfikenheten hade väckts; ljudet berörde mig främmande men angenämt.

”1984” finns i mina lurar och jag lyssnar så fort jag kommer åt. Vissa stycken kan jag nästan utantill. Prolog används inom litteraturen som en typ av förtext som innehåller något intressant för det kommande. Om jag ska tolka det första ljudstycket som en prolog (vi hör Beths röst; this is a prolog) är det just prologen som fått ca 30 minuter. Därefter följer 5 stycken, 2-11 minuter långa. ”1984” finns i mina lurar och jag lyssnar vart jag än befinner mig. Jag befinner mig inte på pendeltåget. Jag befinner mig inte i min egen soffa. Jag befinner mig långt från Stockholm 2010, mer och mer i Berlin 1984. De tyska barnens röster blandas med svenska barn på gatan bredvid mig. En rytm från takdropp blandas med bussens motorljud. ”1984” fungerar lika bra att höra med ljuden i realtid som tränger igenom tillsammans med den dova saxofonen kanske från ett hotellrum i Berlin, liksom från högtalarna med hög volym ut i tystnaden i rummet.

Plockar från anteckningsboken som legat i knät så fort jag hört ”1984”:

Hur skulle jag kunna undvika det säg det på andra sidan vänd this is a breaktrough efter 20 sekunder pang pang pang pang pang pang pang pang pang efter 2.30 minuter vilket upprepas flera gånger på olika ställen från långt håll tiden går baklänges backwards bilar nere på gatan svart black musta som en kulspruta tomma rum eller rulltrappa som övergår till ett maskineri ett ljud som pumpar to see whats happening vatten kloak porlar slutaaa sluta en sax eller tuta dropp på oljefat hav mot strand du är mer möjlig än jag telefonsignal pipsignal testljud beths röst beths röst beths röst bergsprängare sandpapper slipar eller skura golv knappnål vrida skurtrasa hurra hurra svarta jeans stänkte gjorde det också maskiner en slags egen fabrik radio sång regn doft av stad före min död det förvånar mig inte ett dugg tv flugors surr i små stötar som kommer och går vad betyder allt samtal vem pratar jag med nu allt det som jag håller på med det här vända sida det här vända sida det här ljudet av blädder även försöken fortsätter i evigheter beth both beth the day if om om om om knäppa med fingrar vind i mikrofon this is a breaktrough this is a breaktrough bollar studsar sista bokstaven i alfabetet jag behöver honom inte livet kan pågå för evigt.

Jag utgår ifrån att Beth Laurins arbeten inte gått någon konstkunnig förbi. Beth Laurin är bra mycket mer mångfacetterad än vad jag tidigare kände till; jag anser att det är obegripligt tyst om denna Sveriges storhet.

För den som ändå vill uppdateras finns hennes bok som är en stilig investering. Därutöver kan man få spännande stunder med detta ljudverk som tål att höras och höras i tid och otid.

Marja-leena Sillanpää.

(boken o cd´n finns båda att tillgå på Rönnells antikvariat)