Fläckmannen - arkiv
Fläckmannen kan vid första kontakten verka enbart torr, men genast visar det sig vara i positiv bemärkelse. Fläckmannens arkiv består av fläckar (naturligtvis) men också mer än så.
Förra vintern, när jag var på väg till Egypten, fick jag ett ovanligt meddelande;
”Min glädje skulle vara omätbar om egyptenfararen ville ta ett uppdrag å redaktionens vägnar: om du skulle finna något av följande att bärga hem till arkivet: papyrusväv, buffelhudbit, rosa sandsten, mumielindor (det finns säkert små souvenirpack föreställer jag mig). Dessutom behöver arkivsamlingen med höga världskända byggnader en (souvenir) pyramid. Det räcker om den är 4 - 5 centimeter hög, den får gärna vara i plast, vilken färg som helst. Jag betalar nästan vadsomhelst för en sån. Om du hittar nåt (billigt) av ovanstående får du pengar sen!
Mer: i London finns ett hus som tillhörde en arkitekt som samlade saker. Han hade även katakomber där en påhittad medeltida munk eller om det var riddare "bodde". Arkitekten köpte och tillverkade saker till munken. Nu är allt ett museum. Det känns fint att du skall vara i samma stad som detta museum. Om du skulle se en fin fläck och fota, kanske en plastsouvenir av big ben till manfreds samlig världskända höga byggnader. Jag bjuder dig på vadsomhelst. Paté kanske. Stor kram god jul vi ses /redaktionen”
En pyramid var ganska lätt att skaffa av en försäljare vid vägen, men ett år senare har den börjat vittra sönder (dessutom är det osäkert om miniatyrpyramiden är tillräckligt hög; bara 2cm). Den rosa sanden var också lätt att finna, då det visade sig att hotellet låg nära The Small Red Beach (en vänstrand till Red Beach på Santorini) och papayrus fanns i precis alla traditionella souvenirbutiker (med eller utan skrift på egyptisk arabiska). Ett litet stycke mumielinda knyckte jag helt sonika från en obetydlig mumie på Egyptiska Museet i Kairo, men som vegetarian var det däremot omöjligt att söka efter buffelhud (tyvärr). Fläckmannen önskade även en fläck från min resa till London. Det var till synes ett enkelt uppdrag; fläckar finns överallt. Men till Fläckmannen kan det inte vara vilken fläck som helst från vilken pub som helst och jag drabbades av den blinda fläcken! Som framgår av namnet ser man inget i denna del av synfältet. Man märker normalt inte att man har en blind fläck. När bägge ögonen är öppna kan information från det ena ögat täcka upp bristen i det andra. Tittar man bara med ett öga är det som om hjärnan fyller ut tomrummet från närliggande områden så att man inte lägger märke till att en del av bilden saknas. Med följande experiment kan du hitta din blinda fläck:
▪ Lägg ett mynt på ett bord.
▪ Stå upp och titta rakt ner på myntet med endast höger öga.
▪ Sätt pekfingret på bordet cirka 20 cm till vänster om myntet.
▪ Rikta blicken mot pekfingernageln och rör fingret sakta åt olika håll, främst rakt i sidled bort från myntet. Genom att flytta pekfingret kan du få en uppfattning om hur stor blinda fläcken är.
I London fotograferade jag slutligen en fläck på en bänk från The Postman´s Park som enligt mig själv var värdig nog för arkivet (se bilden). Min korrespondens med Fläckmannen sker via den person som tillhandahåller arkivet. Den som skapar ett arkiv kallas arkivbildare. Arkiv skapas vanligen som en integrerad del av en persons ordinarie verksamhet. Lagar och förordningar kan föreskriva att handlingar måste sparas i viss utsträckning under en viss tid, men därutöver anger arkivbildaren vad som ska gälla. Innehållet i Fläckmannens arkiv är ofta konkreta beskrivningar och torrheten kan övergå till något mer poetiskt:
”Får mig att tänka på fläckar: - hemliga saker - halvgenomskinliga saker - när nån tänker på mig och jag inte vet vem det är.
Påminner om fläckar: * tid * errosion * okända faktorer”
Min favorittext hittills är Yrkeskostym, 14 oktober 1994, fast egentligen är det svårt att rangordna Fläckmannens arkiv. Det är helheten som är märkligt spännande, för att inget till synes märkvärdigt händer.
Jag tänker att fler behöver Fläckmannen i sin tillvaro www.flackmannen.se. Jag vill samtidigt påminna om Sir John Soane´s Museum i London (där dörröppningarna är höga och smala; skräddarsydda efter Sir Johns mått!). www.soane.org.
Marja-leena Sillanpää.
* Fläckmannen bör icke förväxlas med Anders Fläckman i Gävle (som verkar torr, men tråkig): Alla organisationer behöver utvecklas och alla har sin orsak till det behovet. Genomförandet av utvecklingsfasen kan se olika ut från fall till fall men kännetecknas av stor delaktighet och en tydlig kommunikationsstrategi. Ett organiskt arbetssätt kan användas som stöd och för att få ett gemensamt "tänk" (www.flackmankonsult.se).
