Den sjunde kontinenten - ett klipp.


Ett klipp.
Den sjunde kontinenten.
1989.
Michael Haneke.

Att se en Hanekefilm är förknippat med en obeskrivlig känsla av lättnad! Jo visst; det är något oerhört närvarande (och därmed tillfredsställande på sitt sätt) som vi får oss beskrivet.
Den sjunde kontinenten
är Michael Hanekes debutfilm och utgör första delen i en trilogi. ("Bennys video" 1992 och "71 fragment" 1994.)  Den sjunde kontinenten håller ett lågt tempo med minimal dialog och består mestadels av långvariga stillbilder och observerande tagningar. Den sjunde kontinenten lägger alltså grunden för ett återkommande filmspråk som kommit att bli hans kännetecken, förutom att just Den sjunde kontinenten är baserad på en sann historia.

Egentligen skulle man kunna recensera vilket klipp som helst och varje recension på ett klipp skulle kunna gälla nästan vilket annat klipp som helst i hans filmer. Men den här specifika filmscenen sägs uppröra mer än något annat i filmen! Familjen har tagit ut alla sina ekonomiska tillgångar och spolar ner pengarna i toaletten. Det är till synes höjden av meningslöshet...
Monty Python's The Meaning of Life från 1983 är en musikalisk komedifilm om begreppet "meningen med livet" som kan vara en livsuppgift. Ett projekt eller en strävan. Eller ett mål man själv satt upp. Eller en politisk idé eller religiös gärning. Eller en jorden-runt-resa, en uppfinning eller en utbildning. Eller någonting liknande.

Eller som när Bruno K Öijer tilldelades ett stipendium på 6000 kronor 1976 för diktsamlingen "c/o Night". 4000 växlade han in i enkronor som han kastade ut på T-Centralen i Stockholm under rusningstid. Resterande summa tänkte han festa upp... som han antagligen också mycket väl kan ha gjort.

Samlade dikter av Bruno K Öijer utkom samma år som Den sjunde kontinenten.

Samlade dikter har en personlig betydelse för mig. Den låg ständigt med i en väska och lästes i slumpartade brottstycken var jag än befann mig.

Eller som när Steven Cuzner tilldelades arbetsstipendium och gjorde "Moneycounter" på Kulturhustaket 2004. "Moneycounter" var ett performance/ ljudverk med mikrofonen uppkopplad med ekoeffekt när han räknade 100 000 kronor i hundralappar. På samma sätt räknades ett stipendium för kostnadskrävande projekt på Teater Scenario 2008. Ett nytt verk av Steven Cuzner heter "New Haiti" och är en performance/ritual på utställningen "Xism" på Etnografiska i Stockholm fram till 21 augusti.

Scenen i Den sjunde kontinenten fyller en naturlig funktion i filmens händelseförlopp. Likaså att slå sönder precis allt man äger innan man tar livet av sig, för det blir betydligt svårare att ångra sig om allt är förstört. Plötsligt bryts tystnaden. "Nein!". Akvarieglaset krossas. Vattnet forsar. Familjen står handfallen. Fiskarna dödssprattlar. Jag sprattlar. Ska sprattla, har sprattlat. Du sprattlade, har sprattlat. Han sprattlar. Hon sprattlade. Vi har sprattlat i vattenpölar på vardagsrumsmattan. En efter en dör. I en evighet med sorgkant.
Michael Haneke är konsekvent i sitt skapande. Det handlar alltid om modernitetens urholkning av livsvärden, våldets mekanismer och inneboende tristess.
Bruno K. Öijer har beskrivit sin poesi med orden: "I grunden handlar det om att varje människa är större än sin situation och att vår framtid beror på vår förmåga att kunna känna sorg över det som gått förlorat". Något som Haneke kategoriskt undviker är att skildra bakgrunden till huvudpersonernas sammanfall. Det finns vissa samband som funkar välgörande på mig.
Marja-leena Sillanpää.



se sekvensen på youtube:
http://www.youtube.com/watch?v=AIVo9qX1QYc


Två böcker i en - Susan Hiller



AURAS - homage to Marcel Duchamp
LEVITATIONS - homage to Yves Klein
by Susan Hiller
published by Book Works
2010.

Just nu pågår en utställning med Susan Hiller på Tate i London.
Denna bok finns med på utställningen, men också till försäljning.
På utställningen finns bl a videoverket Psi Girls (1999) som även visats på Tensta konsthall för många år sedan. Psi Girls får mig att längta efter att återse filmen "Stalker" regisserad av Andrej Tarkovskij. Slutscenen är nämligen en av fem filmscener i Susan Hillers videoverk Psi Girls, med porträtt på flickor som utövar paranormal kraft. Varje klipp visar hur flickorna t ex förflyttar objekt eller sätter i gång eld med viljekraft. Varje klipp har en egen färgton (av för mig okänd anledning).




Brian De Palmas Mardrömsjakten (The Fury 1978)
Andrei Tarkovskys Stalker (1979)
Mark L. Lesters Eldfödd (Firestarter 1984)
Danny DeVitos Matilda (1996)
Andrew Flemings Den onda cirkeln (The Craft 1996)
Soundtracket alternerar (som jag minns det) mellan tystnad och klapp som kulminerar, nästintill till ett oljud. Susan Hiller använder ljud, video, text och fotografier som ofta hamnar i storskaliga installationer. Jag känner igen mig på något sätt.
Hennes konst kännetecknas av ett underliggande konceptuellt formspråk där varje verk fått ett uttryck i förhållande till innehållet. Susan Hiller har kanske uppmärksammats mest för sina undersökningar på dagliga eller övernaturliga fenomen, vilket speglas i boken där hon genomgående har använt sig av bilder. Sväva över tak. Sväva rakt ut från en fasad. Sväva över en gata. Sväva tillsammans på ett fält. Sväva med fåglar. Sväva i ett rum. Sväva vid en klippa. I himlen. Över jorden. En nunna. På en fest. Sväva som en ballong. Flyga, glida, flyta i luften i en egen framdrivande kraft, både som ett personligt sökande och med en närmast vetenskaplig hållning.

Susan Hiller började med konst 1965.
1965 föddes jag.
Marja-leena Sillanpää


http://www.tate.org.uk/britain/exhibitions/susanhiller/default.shtm




RSS 2.0