Nyår - ett klockslag


Fyrverkerier.


Ring.

Klocka.

Ring.

Strax före tolvslaget reciteras delar av Alfred Tennysons dikt Nyårsklockan på Skansen. Det är tradition i Sverige sedan 1895. Sedan 1977 har traditionen också visats på TV och recitatörer som jag minns genom åren har varit Georg Rydeberg, Margareta Krook och Jan Malmsjö. Andra TV-program förknippade med nyår är Grevinnan och betjänten som sänts på nyårsafton så länge vi kan minnas och Ivanhoe som visats på årets första eftermiddag gärna tillsammans med årets första pizza.

 

Nyår är en traditionell högtid som firas på klockslaget tjugofyra dvs tolvslaget på nyårsafton som betraktas som övergången från det gamla (som varit) till det nya (som vi hoppfullt väntar oss). Medan jul är en högtid som i regel firas med familjen är det vanligt att man på nyårsafton har en fest eller middag med vänner. Denna tillställning får gärna vara exklusivare än vanligt och man är ofta finklädd med ovanligt mycket glitter och glans. Tillsammans äter man och umgås man; kanske chips med dip och andra tilltugg till drinkar både innan och efter festmåltiden. Till tolvslaget går festdeltagarna ofta ut till någon plats där man kan avlossa fyrverkerier eller så ställer man sig vid fönstret eller på balkongen för att se fägringen. Det är också vanligt att ha med sig skumpa så som äkta champagne som ska drickas precis på tolvslaget. Minuten innan tolvslaget räknar man ned och på tolvslaget ropar man "Gott nytt år!".

En annan tradition är nyårspussen i samband med tolvslaget; man pussar en eller flera av de andra festdeltagarna på kinden eller munnen. Denna sed fick konsekvenser under millenieskiftet då prick alla på nyårsfesten i Skogskyrkogården insjuknade i vinterkräksjukan efter nyårshelgen. Om man i något avseende vill förändra sitt liv under det kommande året kan man avge ett nyårslöfte. Ett nyårslöfte brukar handla om att man ska bättra sig (t ex börja träna eller lära sig ett nytt språk) eller sluta med någon dålig vana (t ex att bita på naglarna eller röka).

Varje år är det flera hundra personer som uppsöker akuten pga skador av fyrverkerier och nyårsraketer. En raket är ett oftast flygande, spolformat föremål med spetsig nos. Spetsig nos är vanligt förekommande hos vissa hundraser. Många hundar är skräckslagna för smällare och raketer runt nyår. Med en viss inblick i hundliv borde vi fira utan smällare och kolla in miljövänligt fyrverkeri.

 

 

Tomtebloss.


När fyrverkerierna och blossen ebbat ut och champagnen är slut brukar man dra sig tillbaka till festen för att fortsätta att umgås ytterligare ett par timmar, ofta med starkare drinkar, högre musik och rytmiska kroppsrörelser. Varje rörelse innehar möjligheten att likna en dans.

I natt börjar ett nytt år. Igen. Det blir trevligt med middagen med vänner kanske i China Town och häftigt om vi även tar oss till den där festen i Brooklyn. Men nyår är ingen högtid som har stor betydelse i mitt liv. Det kan lika gärna sluta med att jag blir kvar i ateljén. Och glömmer bort tiden. Det har hänt förr.

Gott nytt år...!

 

 

Marja-leena Sillanpää.

NYC 2011.

 

 



 

 



 

På finlandssvenska heter tomtebloss spraksticka. Observera att alla vokaler uttalas som korta dito.

Recept på egna tomtbloss.

 

 



 

 


 


Sunset Park - Paul Auster

Sunset Park - Paul Auster
Henry Holt and Company, 2011
ISBN 978-0-312-61067-8


Sunset Park köptes in ganska tidigt under min vistelse i New York. På en kort promenad (bara 4 kvarter hemifrån på vår egen gata) upptäcktes bokaffären Three Lives & Company. Jag ville köpa något där, nästan vad som helst och hittade ett vykort med ett foto på själva bokhadeln. Strax därefter hittades även Sunset Park. Den skulle kunna bli trevlig att läsa. En ny Paul Auster alltså. På engelska. När man befinner sig på plats under läsningen. Så tänkte jag. Och postade vykortet.
Lika trevligt som det är med en bok som är snygg och lika skönt som det är att bläddra i en bok med skönt papper, lika trist är det med fula omslag. Den typiskt amerikanska pocketupplagan ter sig sympatisk, men omslaget på Sunset Park var fult, så fult så det var omöjligt att ens börja att läsa boken. Efter en tid målades omslaget helt sonika om med svart tuschpenna, men trots detta var det trögt att komma in i Sunset Park.
Hör du till dom som haft en spännande period av Paul Auster i ditt liv, men känner att spänningen dalat tills den kanske till och med är över, kommer du nog att förstå vad jag menar. Om du inte känner dig färdig med Paul Auster och inte hunnit läsa hans senaste, men ämnar att göra det med höga förväntningar, ska du kanske sluta läsa denna text nu.

Upplägget är något typiskt Paul Auster; olika liv delas in i just sina olika liv som på flera sätt flätas samman, då och då med en kittlande koppling till det förra. Kapitlen är indelade i huvudpersonen Miles Heller, Bing Nathan, Alice Bergstrom, Ellen Brice, Miles Heller (igen), Morris Heller, Miles Heller (igen), Ellen Brice (igen), Alice Bergstrom (igen), Bing Nathan (igen), Mary-Lee Swann, Morris Heller (igen), Alice Bergstrom and Ellen Brice (tillsammans) och avslutlingsvis sluts cirkeln med det sista kapitlet Miles Heller.
Miles Heller är en genomsympatisk person och trots ett svårt trauma och introvert hållning är han omtyckt av alla de andra ovan nämnda, samt ytterligare hans unga flickvän, Pilar. Under historiens gång visar det sig att alla i huset på Sunset park inte bara tycker om utan dessutom visar sig vara förälskade i Miles Heller. Både Alice och Ellen samt hans goda vän Bing. Det blir tröttsamt.
De bästa stunderna fick mig att tänka på vissa klipp från Lars von Triers senaste film Melancholia. Det är när filmen är som svagast, vilket knappast Lars von Triers filmer någonsin är. Om jag istället skrivit om Melancholia eller någon av hans andra filmer skulle jag få anledning att hylla Riket, som antagligen är den bästa tv-serie som gjorts. Om man inte sett Riket ska man hyra alla delar samtidigt och se så många avsnitt som möjligt, efter varandra, i ett sträck. Såg man serien när den sändes på tv ska man ändå göra samma sak. De håller tveklöst och är kanske till och med om möjligt ännu bättre nu, som ett slags facit för allt hans därefter kommande. Lars von Trier måste verkligen haft en fantastisk tid under inspelningen av Riket, med världens bästa flow.
Precis som Paul Auster med New York Trilogin...!


För att göra Paul Auster någon rättvisa finns alltid en slags sug i hans böcker som håller läsaren kvar trots allt och skapar en situation med två aktörer där den ena (symboliserad av katten) med överlägsen kraft försöker dra nytta av sin motståndare (symboliserad av råttan) som i sin tur varje gång skickligt slingrar sig ur kattens grepp. Sunset Park fick mig sugen på att läsa om New York Trilogin. Fast på engelska; The New York Trilogy. Det kunde vara intressant att läsa om den så här långt senare för att se om den fungerar på samma sätt som att se om alla avsnitt av Riket. Men efter bara en sida slog det mig att man kanske ändå ska låta bli. För det mest fantastiska med Paul Auster är två bokhyllor i järn av konstnären Petra Axelsson.
Det var till henne som vykortet skickades.

Marja-leena Sillanpää
New York 2011.






Tre tips på beroendeframkallande bokaffärer i NY:
1. Three Lives & Company. (pocketböcker i Amerikanskt format)
2. Left Bank Books. (som en New York variant av Antikvariat Hundörat i Stockholm; en njutning om man gillar välbevarade gamla böcker i förstahandsupplagor)
3. STRAND. (här finns det bredaste utbudet och utbytet)

* Trots dessa fina ställen för bokupplevelser, är det svårt att slå Rönnells Antikvariat i Stockholm.


Pekka
som rönnellstomte.





Yellow & Black - konst

konstnär: Leif Elggren
titel: Yellow & Black
tid: från och med 1977
plats: civilisationen

För länge sen visste man inte vad Yellow & Black var fast just den färgkombinationen kunde iakttas överallt där männsikor lever. Ingen visste vad det var man egentligen såg, dvs ingen visste att det man såg ingick i något större.
Med tiden blev vi varse att de gul-svarta varningslinjerna på lastkajer, på trappsteg och utanför garageinfarter tillhörde en och samma person och att Yellow & Black är ett vidsträckt konstverk av Leif Elggren, som pågått sedan hans tid på Mejan (1977).
Bara en idiot kan tro att man plötsligen bara kan påstå att något som finns överallt och som sätts upp i en specifik agenda plötsligen som sagt bara kan påstå att det är sitt eget. Att skapa ett land och påstå sig vara kung eller vad som helst i detta rike. Att vara guds mammor kanske, ja för om gud nu finns; hur många gudar kan det då finnas och lika många mammor så klart eller till och med fler. En idiot alltså med denna megalomaniska gest. Utan att lyfta mer än ett finger i vädret och på så vis storskaligt roffa åt sig; det är faktiskt stiligt så det förslår. Nästan avundsvärt. För den här typen av snillrika galenskaper kan få lov att fortsätta, jo visst precis allt kan fortgå; om man är konstnär. Mer eller mindre i tysthet kan man tycka med åren, men människor världen över har iakttagit, dokumenterat och sett till att bilder har hamnat hos upphovspersonen. Och på det viset kan alla som vill få vara med.

Söndagen den 11 december skedde en mellanlandning. Vi var många som fick en inbjudan och vi var nästan lika många som ville delta.
"New York now focusing on Manhattan, Brooklyn & Queens. Opening: December 11, 2011, 8 pm. On the sidewalk in front of 102 W 23rd Street (between 6th and 7th Ave.), New York City and simultaneously continuing and spreading out all over the city and beyond. Wherever or whenever you may find Yellow & Black images, signs, symbols, etc., they are part of this project. This is possibly the largest public art work project ever done on this planet. The project was initiated in 1977 and has since then manifested all over the world in many different forms and shapes — mostly in our shared man-made society, (but not always, no, not always)."

En annan kung var närvarande, en övertalningsminister, en dödgrävare samt en trött skateboardåkare som lämnat brädan hemma och yrvaket tagit sig till platsen. Bara för att nämna några. Det var kallt. Inte mycket sades. Vi skingrades efter 1 1/2 timme. Var och en till sitt. Medan en nöjd Leif Elggren redan planerade nästa steg.

Yellow & Black, New York 2011.
Yellow & Black, Venedig 2011.
Yellow & Black, Warszawa 1987.
Yellow & Black, Stockholm 1980.

§3 CLAIM 
"I hereby lay claim to this symbol, sign, icon — the combination of black and yellow — wherever it may appear in this or any other world, in whatever shape, form, pattern or composition, be it civil or military. I hereby claim to be its originator and owner." Leif Elggren, Stockholm 1977.

Varningsfärgerna dvs Yellow & Black finns överallt. Det är bara att välja. Man mellanlandar på en plats bara för att snart ta sig vidare mot en ny destination, kanske med ett annat flygplan. Och för att bli delaktig i världen kan man skapa sig en. I det här fallet finns ingen slutdestination. I det här fallet fortsätter konstverket i evighet. Till och med efter konstnärens liv på jorden, fortsätter vår tillvaro att pyntas på de mest oväntade platser där konst i regel inte visas, Yellow & Black.
Marja-leena Sillanpää.
NYC 2011.






Leif Elggren





i Moderna Museets samlingar finns Yellow & Black.






snö - ett fenomen

sörmländsk snö

 

 

Snö är iskristaller, enstaka eller sammanfogade, som faller från ett moln.
Snöfall beskriver snöande medan snötäcke är snön som ligger på marken.
Snö kan också virvla upp i motsatt riktning, till synes obegripligt upp från marken.
Det är på marken man rullar snö till bollar som blir större och större tills man kan ställa dom på varandra. Med tre bildas en snögubbe. Med ännu fler kan det bli en iglo. Om iglon är liten kallar vi dessa för snölycktor (då tillkommer ett brinnande ljus). När jag var barn hölls det på mycket med den här typen av byggen. Därtill gjordes otaliga snöänglar, det förbrukades pulkor och snowracers och miniskidor som vissa kallade för trickskidor. Att äga sin egen spark var lika vanligt som att ha cykel på sommaren.
I den by där jag växte upp, Koppartorp, ville man aldrig gå in den här tiden. Vi kunde stå timmar med nyllena uppåt för att fånga snöstjärnor i gapen, tills vi var mätta.

Snöstjärnor kallas nedfallande iskristaller som klumpas ihop till snöflingor.
En kristall är ett fast ämne vars atomer, molekyler eller joner bildar en regelbunden struktur som upprepar sig exakt i alla tre dimensioner. Motsatsen är ett fast ämne utan ordnad struktur. Ordet kristall härstammar från grekiskans krystallos som betyder klar is. Det finns identiska snöstjärnor, men chansen att påträffa två exakt likadana är försvinnande liten. Isnålar är nederbörd som faller från en klar himmel och består av mycket små iskristaller som är så tunna att de tycks sväva i luften.
Snötäcket har värmeisolerande funktion som förhindrar att växter förfryser.
Snötäcket är även ljuddämpande och man kan redan vid uppvaknadet, innan man ens tittat ut genom fönstret, "höra" att det snöat under natten. Täcke är en sängklädsel av tjockare textil som kan placeras ovanpå kroppen vid sömn. Kroppstemperaturen sjunker vid vila, vilket säkert är orsaken till att människan sedan urminnes tider har placerat något över sig på natten. Täcket består ofta av en fyllning med ett överdrag som håller fyllningen på avsedd plats. Oftast förses täcket med ett lakan mot den sovande eller läggs i ett påslakan numer som minimerar trassel under natten.
Täckmantel var en ljudinstallation som bestod av övertäckningar och draperingar med vita lakan. Likt ett skyddande snötäcke i naturen, kunde vita lakan skydda möblerna under vintern i sommarhuset mot damm och solblekhet. Ett fenomen som var mer brukligt förr hos herrskapsfolk med tjänstefolk som stannade kvar och förberedde övertäckandet inför vintern.
En evighet med sorgkant visades tre år senare och de vita lakanen som legat förvarade dammades av till en ny och större installation. Frakten kunde ses som en form av snöskottning, från ett ställe till ett annat.
Nedåtvända (sett ovanifrån) gjordes för att gå i ide. Helst i snö.

* Täckmantel, Forum Stockholm 2008.
* En evighet med sorgkant, Skånes konstförening Malmö 2011.
* Nedåtvända (sett ovanifrån), Fenchel House Chicago 2011.

Ibland kan man höra personer som är födda, uppväxta och bosatta i Sverige att de inte tycker om vintern eller snön och gärna skulle bo i ett varmt land i ständig värme. Men hör man till den typiskt nordiska sorten som älskar just detta med växlande väder och att få bära varma kläder, är en vinter utan snö miserabel.
För några dagar sedan kom köldknäppen till New York.
Det sägs att snön här brukar vara magisk.
Men när utomhustemperaturen är över 0 °C brukar snö som ligger på marken normalt smälta och bli tö.
På bild ser det alltså mest besvärligt ut och jag befarar att snön är lika romantiserad här som t ex Central Park. På helgerna är Central Park överbefolkad som Liseberg under högsäsong.
Men det kanske är som med de blommande körsbärsträden i Kungsträdgården som är lätta att missa om man inte råkar ha ärende ditåt dessa rätta dagar.
Jag kommer hur som helst att släppa allt annat när snön kommer.
Det kallas även för snöblindhet.

Marja-leena Sillanpää
NY 2011.


























Swedish Energies - festival


December 2nd and 3rd
Issue Project Room
(the old american can factory)
232 3rd St. Brooklyn, NY.

Blandat och gott från Sverige kom hit.
Förväntan var stor (att privat få träffa vänner och bekanta, samtidigt få uppleva och kolla in det yrkesmässiga).
Nu är festivalen över och förväntan införlivades med besked.
Om jag ska välja en spelning som stannat kvar hos mig och som jag vill lyfta fram är det tveklöst Altar of Flies.
Han öste på med undertoner av olika ljud som raskt uppslukades i minnesbilder av fabriksgolv ... nattmara ... åskknall ... fotstamp ... hammarslag ... skogsbrand ... röjarparty ... skyttegrav ... dunderklump ... hundskall ... snöröjning ...  slakteriområde ... nyårsfyrverkeri ... slagfält ... flanellskjorta ... spökhus ... blotrit ... fotbollskravall ... kolik ... hagelskur ... handgranat ... glädjetjut ... bromsspår ... rivningskåk ... tåflört ... vattenfall ... utlösning ... struptag ... hovslag ... klappjakt ... berlinmur ... dödskamp ... vulkanutbrott ... kyrkklocka ... stenbrott ... matfrossa ... slagverk ... skrattsalva ... flaskpost ... blodpudding ... jordkocka ... rallybana ...  förstamajbrasa ... tornado ... toapapper ... älskog ... hostattack ... stekpanna ... dyngfylla ... kvitter ... plåtslageri ... lavinfara ... drogtripp ... mariekex ... radioaktivitet ... översvämning ... benbrott ... nackskott ... brandalarm ... värmebölja ... fläsksvål ... ormgrop ... björngrop ... fallgrop ... fällkniv ... säckpipa ... gravkammare ... grillspett ... dammsugare ... snöstorm ... armbrytning ... likvaka ... vargtass ... lusthus ... halsbränna ... klätterträd ... rivstart ... skrubbsår ... råknull ... soptipp ... elchock ... vräkning ... kräkning ... liemannen ... anarki ... lervälling ... ungdomskärlek ... hackspett ... headbang ... surdeg ... raveparty ... trolldom ... jordskalv ... lekpark ... segertåg ... ister ... slagborr ... sockerkick ... blodrite ... avgrund ... ångvält ... bartömning ... likmask ... brevduva ... pingpong ...  sänghimmel ... spritpenna ... reaplan ... nackspärr ... fårfäll ... solkatt ... flugornas surr och förlossning.
Mitt i allt en verklig toppkänsla för det lågfrekventa.
I love that!

"Altar of Flies is Mattias Gustafsson from Mjölby, Sweden, a village basically in the nowhere. Gustafsson has been a key character in the Swedish underground for a few years now releasing a stomachful of cd’s, cassettes and vinyls and performing intense shows in basements and castles. His “Permanent Cavity” CD on iDEAL brought him to a wider audience and this is his first show in the Us. His music is breathing European 80’s industrial spiced by 21st century American noise acts."

Jag har kontakt.
Det sker som vanligt i luften.
Nu ska jag bara leta rätt på honom också (på nätet).
Marja-leena Sillanpää
NY 2011.


ps
kolla spelningen med altar of flies här



RSS 2.0