recensioner - marja-leena sillanpää

Open Studios

3-6 oktober 2011

The International Studio & Curatorial Program (ISCP)

1040 Metropolitan Avenue
Brooklyn, New York

ISCP startade 1994 och flyttade från Manhattan till East Williamsburg, Brooklyn 2008.

Här är vi nu.

Två gånger om året öppnas portarna för Open Studios. Det pågick förra veckoslutet från torsdag till söndag mellan 13-19. Det är naturligtvis av intresse att se vad andra gör, men man vill gärna samtidigt se hur ateljéerna ser ut.

Den Svenska ateljén är ljus och fin med stora fönster och vidsträckt utsikt. Den enorma rymden särskilt uppåt passar årets stipendiat med vertikala kontakter, som hade release på en cd med Emanuel Swedenborg just den aktuella helgen.

Innehållsmässigt var det några ateljéer som stack ut som jag tilltalades av på olika sätt.

Kelly Lycan (Kanada) visade bland annat en text som presenterades, Colour Conversations l and ll, i slicka plattskärmar. Till skillnad från en tankeflykt riktades minnet till en specifik färg, eller bild, eller vägg, som utgick från betraktaren/ läsaren.

En konversation om färger medan meditationen pågick i vitt.

Think; to ponder, to communicate to oneself in one´s mind

Vad tänker du på?
What are you thinking about?

Keep in mind; be aware of.

Behåll tanken.
Keep in mind.

Intend; to plan on, to mean.

Jag tänker.
I think.

Have on mind; have as a (preconceived) plan.

Vilken färg hade ni tänkt er?
Which color do you have in mind?

Consider; as viable.

Jag skulle kunna tänka mig att måla huset.
I would consider painting the house.
Hela byggnaden dvs ISCP målades om utvändigt, men blev inte klart förrän veckan efter Open Studios. Min fria association till det jag läste återger alltså inte texten.

Kelly Lycan undersöker hur objekt är placerade i rummet och i världen. Eller förändringen av värdet beroende på hur det rör sig. Installationen innehöll olika delar. Varje del ledde betraktaren till bilden som sådan. På en scen var ett objekt placerat i cirkeln av strålkastarljus. En avgjutning i aluminium, ett knögglat papper. En fond upphängd mellan två stativ, en svart projektionsduk.
Osynliga fotografier. Förstärkt. En imaginär bild.

Kelly Lycan.

Nästa konstnär att uppmärksamma är David Jablonowski (Nederländerna).

Hans rum bestod av en installation med glasmontrar, objekt och projektioner liknande en traschad eller bortglömd utställningsmonter på en företagsmässa. Med anordningar till synes för att sprida information eller visa upp saker, montrar och bildskärmar, uppbyggda skulpturer, som ofta visar varor till försäljning (särskilt lämpliga är glasskåp och speglar). Här presenterades obestämda föremål, kavlad lera, gjutkanaler i järn, pigmenthögar och kryddor. Filmerna som projecerats rakt in i de dammiga montrarna reflektrades så att bildytorna kapades eller fördubblades till en närapå oöverblickbar rörlig bild. Det ljöd av pampig filmmusik, den som oftast pågår när publiken rör sig ut ur biosalen, till långdragna eftertexter, de där med tusentals statister, kostymörer, ljussättare och slutligen till och med alla dom som kokat kaffet under inspelningen.
David Jablonowski hittar filmer på offentliga platser och filmar av. På Times Square testas de stora bildskärmarna en viss tidpunkt på natten. I installationen fungerade filmen som en onåbar och förgången lockelse. Likaså den med en kopieringsapparat som redovisades med alla dess funktioner. Oavsett vad, kan det visas på vilken mässa som helst (produktionsdata, felmeddelanaden, logistikstyrning, olycksfallsstatistik eller utfall).

David Jablonowski.

Katarina Elvén och Karin Lindh.

Innan jag lämnade Stockholm denna höst såg jag "Den Gudomliga Boutiquen" på Färgfabriken.

Jag hoppades in i det sista att någon skulle skriva om utställningen med Katarina Elvén och Karin Lindh. Den hade varit fin att läsa om, t ex av Peter Cornell. Dessutom var utställningen värd mer uppmärksamhet.

La Divina Commedia och gudomliga egenskaper är unika så som heligt (skilt från ondska och synd) omgivet av en vördnadsbjudande härlighet, så som allsmäktigt, så som allestädes närvarande, så som allvetande (det vill säga allt som skett, sker och kommer att ske), så som evigt (utan början och slut) (utan födelse och död), så som oberoende, obegränsat, oföränderligt, outgrundligt och alltid större än vår förmåga att förstå.

Därefter kommer paradiset (dit skärseldens besökare i sinom tid kommer).

Damernas Paradis, dvs inte av Èmile Zola, men dock varuhuset i sin framåtanda som en symbol över hur den moderna tidens utveckling brett ut sig och tar över. Damernas paradis är en bok av det gamla snittet, medan Det stora glaset (ett tryckt häfte om skyltfönstret, med plats för annonser) av Katarina Elvén och Karin Lindh kan beskrivas som det gyllene snittet. Knappast ordagrant utan det gyllene snittet som "det gudomliga förhållandet". Till skillnad från upplysningen, som betonade förnuftet, hävdade romantikerna att det var känslan som var kärnan i tillvaron. Det finns någonting romantiskt över det hela ser jag, som ett ytterligare, som betonar att något nytt nämns, som inte nämnts tidigare, och som inte skall blandas ihop med något tidigare nämnt av samma slag, och som tillkommer i handlingen.

Både Kelly Lycan och David Jablonowski kan snudda där, men trots vissa kopplingar till Den Gudomliga Boutiquen är det väsentliga skillnader. Rimligen.

Katarina Elvén.

Now You´re in it, Now You´re Out på Bonniers konsthall 2008.

Marja-leena Sillanpää

NY 2011

---

---

---

Den gudomliga boutiquen och Damernas Paradis.