Te - dryck





Att dricka kaffe är nästan som en mänsklig rättighet i Sverige.
Att lyckas få ett riktigt gott kaffe tillagat med alla finesser som finns idag därutöver till ett bra pris är fullt möjligt nästan i varje gathörn. Men att dricka te däremot är inte lika enkelt dvs att få ett välgjort och gott te är ytterst sällsynt. Ofta finns påsarna inte ens med grönt te, ofta är lösblandningarna smaklösa. Löstet byts kanske inte ut så ofta och det gamla hamnar i botten och påverkar det nya som fylls på. Står löstet dessutom framme så att kunden själv får fixa sin kopp, öppnas det ofta på burklocken och grävs och sniffas däri. Det är inte sådant löste som lockar.
Precis som syderuropéer och nedåt vet hur en kaffeböna mals med kärlek, är det en viktig procedur att hälla den värmda mjölken rätt i en cappucino.
Det är heller inte för inte det finns långsamma cermonier med tillagningen av grönt te.

Vi var några som sågs över en fika på café Weindels.
Två av oss dricker inte kaffe eller svart te.
Det fanns inga påsar med grönt te.
Det fanns ett grönt te i lösvikt (parfymerat).
Vi knorrade vagt att det var svårt att välja (som mellan pesten eller koleran) och då fick vi en överraskande läxa om te.
Felaktiga argument gjorde mig aningen upprörd, men särskilt upprörd blev café-killen på oss dvs två besökare som bara ville dricka ett gott te till vårt fika på ett café. Det hör till vanligheten att teutbudet ser ut så här och det här konditoriet är på så vis inget undantag. Till saken hör ockå att just Weindels hör till ett av våra favoriter i Hornstull, men café-killen hävdade att han kunde det här med te och i samma andetag serverades ett grönt te i skållhett vatten. Generellt brukar man säga att tre gram te per kopp är lämpligt oberoende av vilket te det rör sig om. Den stora skillnaden gäller temperaturen på vattnet. Ju mindre oxiderat och ju finare kvalitet desto lägre temperatur och längre dragningstid. De flesta svarta teer bör tillagas med vatten så nära kokpunkten som möjligt medan 70 grader är ett riktmärke för gröna teer. Temperaturen för oolongteer beror på oxidationsgraden. En del oolongteer är bara lätt oxiderade och då räcker 80 grader. Detta är bara riktmärken och många tesorter har speciella traditioner exempelvis om teet ska dra under lock eller inte och regionalt förekommer stora variationer.
Stämningen blev snart lugnare när vi slagit oss ned med våra semlor.
En av oss med grönt te i lösvikt (parfymerat), en med svart te i påse och en nöjd med bryggkaffe.
Att nöja sig med kaffe som stått på värmeplatta kan idag nästan ses som ett pitoreskt inslag om så man vill, men visst får även kaffedickare stå ut med simpelt kaffe. Ibland. Trots allt finns stora valmöjlighet. Som tedrickare förväntas man gilla läget. Alltid. Annars är man snobb.
Om man därutöver föredrar påste (ute på café) för att tet är väl förslutet i sin förpackning och på så vis kan överträffa te i lösvikt, oj, det kan väcka riktigt ont blod. Precis som förtroliga samtal kan väcka ont blod för dom som inte får vara med och att Slovakisk språklag väcker ont blod bland ungrare och att ont blod inte bör vara den vätska som cirkulerar i djurs och människors blodådror och att man skänker blod för att vändningen kanske kommer med just den påsen med blod som kan innebära skillnaden mellan liv och död och att i det här liv vi lever nu vill vi fylla med gott t ex ett riktigt gott te. Idén med att förpacka te i påsar, kom från teimportören Thomas Sullivan i New York för drygt hundra år sedan (1908). Han förpackade sina varuprover på olika blandningar i tvågrams silkespåsar. Mängden visade sig ge exakt rätt arom, styrka och färg till en kopp te. Meningen var att de bara skulle användas för transporten av teet, istället trodde kunderna att påsarna skulle användas till att förenkla tillagningen. Jag ska snart bo i New York ett helt år och hyser god förhoppning att där hitta ställen med välgjort, gott te. Sullivan fick för övrigt ingen större ära av sin idé, men än idag fyller en av världens största teproducenter sina påsar med precis 2 gram.

Helgen innan var vi några som gick förbi sportcafét på Verkstadsgatan.
Vi kände kaffedoften redan utanför och gick in.
En av oss fick en angenäm variant av kaffe.
Två av oss dricker te.
Det fanns te.
Svart.
Lipton.
I påse.
30 kronor koppen.
Dyrare alltså än det välgjorda kaffet.
Vi drack juice i stället.
25 kronor flaskan.

Att dricka gott te är lika viktigt för mig som för många med kaffet. Grönt te innehåller rikliga mängder nyttiga antioxidanter och en mindre mängd vitaminer och mineraler. Vissa tycker att grönt te är bittert (precis som när man lär sig att tycka om kaffe eller vin kan det ta en viss tid). Den som smakat men inte gillat grönt te har förmodligen smakat ett te av låg kvalitet eller te som fått dra så länge att det blivit beskt. Så smakar ofta te som serveras på café.
Att fika ute stillar helt enkelt inte mitt tebehov. Jag får gå hem och fika en gång till.
Marja-leena Sillanpää.


De fikavänner som jag nämnt i terecensionen utgör en skara personer som av olika skäl berikar mitt liv. Varma tankar till Anna Koch, Pär Thörn och Leif Elggren.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0