recensioner - marja-leena sillanpää

Titel: Medborgare i

Utgiven på Rámus 2010

Originaltitel: Citizen of

Utgiven på Wave books 2007.

Ingången till en ny författare sker kanske oftast utan förvarning. Så var det med Christian Hawkey för min egen del.

Det finns många författare som lyckas väl med uppläsningar av sin litteratur. Det finns lika många som kunde låta bli. En av de allra snyggaste läsningar jag fått uppleva var helt nyligen på Gråzoner, Ystad konstmuseum, med Amerikanen Christian Hawkey. Tre olika uppträdanden med helt nya samarbeten dvs med författare och musiker som aldrig ens träffats innan. Ärligt talat var det osäkert med just detta; jag har inga erfarenheter av lyckade läsningar som ackompanjeras av ett instrument. Det händer att man kan överraskas; alla tre fungerade nämligen oväntat bra. Men när Christian Hawkey började sin uppläsning med saxofonisten Christine Sehnaoui Abdelnour mitt emot sig var det en klocka som stannade i mig.

Hur beskriver man den snyggaste av uppläsningar?

Det finns endast en som berört mig djupare tidigare, men det är en helt annan historia.

Christian Hawkeys poesi handlar inte om att bli djupt berörd som jag ser det. En mängd processer är involverade i att förvandla sinnesintryck till meningsfull information. Vissa sorterar ut mönster i den detaljrika information som våra sinnen levererar, medan andra passar in information i förväntade mönster. Här försöker jag undersöka hur mina sinnen väljer vilken information jag ska fokusera på. Det samlade intrycket blir då mer värt än delarna var och en för sig. Meningarna lästes med 2-4 ord åt gången utan känslan av konstpauser. Christian Hawkeys röst är tydlig och metodisk utan att kännas allt för avskalad. Tal och handling är i centrum för att överföra information. Himlens färg kunde ge information om väder, bladens färg om årstidsväxlingar och en husformation kunde ge information om en återfunnen plats. Färdigheter som jaktteknik överfördes genom att följa och ta efter mer erfarna personer. Jag fick fantasier om hur texten kunde se ut på pappret som han höll i, men när jag vid några tillfällen fick skymten av dem var det täta, helt kvadratiska textblock. Hur kunde han läsa som han gjorde utan att staka sig en enda gång. Jag var drabbad eller snarare riktigt imponerad. Det handlade ganska lite om känslor, Christian Hawkey gav mig snarare tankar.

Vid utgången inhandlade jag omedelbart den första översättning som gjorts i Sverige av Christian Hawkeys böcker; Medborgare i. Jag ville nu även tillgodogöra mig innehållet som under uppträdandet nästan varit ovidkommande. Det var en annan text än den som han just läst, men jag ville utan tvekan få med mig Christian Hawkey hem. På baksidan av den svenska översättningen kan vi läsa; ”En dikt häktades för sin måttlöshet med offentliga böner, en annan för yvigt könshår. En förälskade sig i ordet ”spetsen”. En var ett halsband av levande bin. En rörde sig som en gräshoppa som försökte undfly en gräsklippare. En annan högg sig fram i nervfabriken. Uttråkad tillbringade en hela dikten med att trycka en hylsnyckel mot sin ögonhåla, medan en annan hävdade att synen är ett slags osynlig sugfunktion. Just den här dikten var oförmögen att slita blicken från teven. Den här dikten hade ett runt hål stort som en golfboll i bakhuvudet. När den här dikten sover med ansiktet neråt blir den ljuset som lyser ur det hålet.”

Jag hade helst velat läsa ”Medborgare i” på originalspråket då det är svårt att veta hur bra översättningen i själva verket är. Men Christian Hawkey har väckt min nyfikenhet och det finns naturligtvis möjligheter att skaffa sig alla böcker på nätet. I New York och även i Berlin ska han vara hyllad, jag hoppas att det är en tidsfråga även här. Vissa författare vill man behålla för sig själv, medan Christian Hawkey är en författare att generöst dela med sig av.

På nätet gjorde jag förövrigt en märklig upptäckt; om du går in på http://bombsite.com/issues/100/articles/2905 så får du se.

Marja-leena Sillanpää.

publicerad 21/9 2010 www.tidningenkulturen.se